För nästan exakt ett år sen gifte sig min kusin Johan. Jag var astaggad, hade inte gått på bröllop förut. Men vad händer? Jo, Johanna går barfota på stan för hon har sån jävla skoskav. (Eller inte riktigt på stan, typ nere vid station, så ingen såg mig). Självklart blir mitt sår infekterat och tån sväller upp. Det här hände på torsdagen, bröllopet var på lördagen. På fredagen var halva min fot svullen och på lördag ända upp till vristen! Hjälp! Jag skulle ju trycka in min fot i en högklackad sko! Jag haltade mig iallafall fram i kyrkan och på middagen. Vid midnatt hade jag så jävla ont så jag fick sitta stilla hela tiden, kunde inte dansa eller hämta tårta själv. Brudens far är doktor så han skrev ut pencillin till mig när han såg min potatis till fot. Heh, första gången jag får receptbelagd medicin på ett bröllop faktiskt. Efter många svalda kapslar och mycket vilande i sängen var min fot smal igen.

Idag, 365 dagar senare, sitter Johanna här med en svullen stukad fot. Jävla skit. Jag ska på bröllop på lördag. Men 10cm hög klack. Det är Johans bror som gifter sig, Peter. Det är inte meningen att jag ska vara lycklig på bröllopsdagar.
Hur fan ska det gå på mitt bröllop? Kommer jag sitta i rullstol då? Jag berättade mitt problem för mamma igår, hon fick ur sig: Jag har kört rullstol i 25 år! Din brudmarsch kommer blir assnygg!


Min tå på bröllopsdagen förra året. Buhu.