Kan man ha tråkigare? Vi har förfan gjort klart det här äckelprojektet, kan vi få gå nu? Nej. Utan vi ska sitta kvar och stirra in i väggar som några apatiska jävlar. Sen är min mage uppsvälld, det gör jätteont. Sen tänker jag också rätt mycket på Daniel, att han inte är här, att jag inte kan gosa ner mig i hans nacke. Jobbigt, saknar ju han. :( Men jag ska ju inte klaga, han är ju min iallafall.